Snart bryter solen genom dimman.
Jag vaknade tidigt. Det var tät dimma då.
Blundade igen. Drömde lite till.
Dimman ligger fortfarande tät. Men den är vit nu.
Solen sprider sig genom dimmans sista slöja och ljuset blir liksom starkare.
Min säng är varm av längtan.
Jag är glad att du kan hålla mig varm även när du inte är här.
Och nu har dimman lättat och höstsolen sticker lite i mina ögon.
Jag har öppnat mitt fönster. För morgonen och för resten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar