Om en tom bur

Vad är skönhet för dig? Tror du att det är nåt som du kan ha för alltid.
Fånga i din bur av fåfänga.
I ditt tomma skal. Behålla det där utan mening.
Jag skulle så gärna berätta för dig hur det egentligen ligger till.
Försöka öppna dina ögon för verkligheten.
Men det är kanske att ge sig i kast med det omöjliga. En uppgift utan slut.
En oändlighet som bara mynnar ut i tomma intet.
I lika mycket tomhet som ryms i din bur trots att du fyller den med vad du tror är det som kallas skönhet.
Jag ska aldrig be dig öppna dörren på glänt och jag ska aldrig kräva av dig att du ska förstå.
Så mycket har jag lärt mig att jag kan se när det jag har framför mig är en omöjlighet.
Men, det betyder inte att jag inte tycker synd om dig.
Att jag inte önskar att jag kunde hjälpa dig.
Ge dig en chans att också se det jag ser.
Men jag kan inte det. Hjälpa dig alltså.
Jag orkar inte.
Jag lämnar dig.