Rastlösheten är total. Det var år och dagar sen jag kände mig så här rastlös. Jobbigt!! Jag blir gaalen.
Det är inte ok att vara rastlös, det är inte accepterat.
Jag längtar vidare, till nästa minut, timme, dag. Whatever.
Finns inget att längta till men hey, vad hjälper det.
Jag behöver ett ankare, eller nåt liknande. Som kan hålla fast mig, eller i alla fall sakta ner mig.
Stoppa mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar