Jag håller tummar och kryssar fingrar. Försöker visualisera resultatet.
Jag går promenader för att rensa mitt huvud.
Jag försöker inbilla mig själv att nåt är nytt. Det ÄR nytt.
Havet saknar jag för havet är vackert. Ett väldigt bra sällskap, speciellt vid klara soliga dagar. Som nu och då.
Alltid försöker man inse nåt, eller komma fram till nåt. Det är inte alltid det går.
Men stjärnorna på himmeln finns där och solen kommer åter.
Mitt hjärta slår och känslorna tinar.
Jag väljer mina vägar och jag vet att jag kommer fram.
Om man ska tro på nåt så borde det vara på just det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar