typ som sand

Det var sandens fel. I öknen.
Det var den som slipade bort allt som var fint.
Till en början slipade den bara bort det som var skarpa kanter.
Men till slut var allting borta.
Det var därför hon aldrig kunde gå tillbaka. Eller gå vidare.
Hon var fast på en plats där det inte fanns några skarpa kanter, det fanns ingenting.
Det fanns ingen mening, bara sand.
Inget att hålla fast i. Det flyktiga som hon alltid hade uppskattat blev till ett fängelse.
Så skört men omöjligt att ta sig ut ur.