måndag 8 juni 2009

Precis som att det hjälper

Asså inte så, men jag tror faktiskt inte att det är nån som förstår.
Inte ens jag själv, jag undrar liksom ändå.
Varför är jag så snäll, varför bryr jag mig.
Jag gör ju inte det för min skull.
Är det jag som svamlar eller är det ni som är dumma?
Är det jag som famlar eller är det du som bara inte finns?
Jag har många frågor nu för tiden. Men vem ska man fråga och vem kommer svara.
Ingen här. Jag kan inte leta efter svar som inte finns och jag kan inte hitta på svar.
Jag undrar också varför jag aldrig kommer fram till nåt.
Skriver in mig själv i hörn. Som går i cirklar. Hela tiden.
Gång på gång.
Dra ut mig ur den här spiralen. Tack.
Helst idag.
Egentligen borde allt suddas ut för jag har ingen aning om vad jag vill ha sagt.
Om det är nån annan som vet. Please let me know.

Inga kommentarer: