Idag blåser det och det är härligt.
Ibland får jag en känsla. Typ hur resten av mitt liv borde va och hur jag liksom ska leva för att det ska bli bäst. Vart och med vem och hur jag ser ut och sånt. Det kommer bilder till denna känslan, i huvudet då.
Problemet är bara att när jag nästan ser hur allt ser ut så försvinner det. Jag får liksom bara en glimt av det, en liten del. Inte hela.
Men det kanske inte hade varit så skoj om jag såg allt, för då skulle jag ju veta. Veta precis hur det skulle bli. Hur kul är det liksom. Jag är rastlös som det är.
Men i alla fall så blev himeln blå idag, mitt i mörkret. Det är ju lite skoj. Men alltså inte helt klarblå utan bara lite ljust blå. Och det får ju absolut räcka tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar