Jag är arg.
Utan anledning. Eller?
Jag är inte ledsen fast jag har anledning.
Jag är trött. Trött.
Trött på, trött av, trött i, trött med.
Kallt är det också. Inte bara ute. Inne.
Iskallt i kropp och själ.
Löjligt men ack så sant.
Jag har fastnat i ett stort isblock. Kanske kan jag övervintra där.
Hellre fast i is än i kylan runt mig.
Jag blir liksom arg. Men det går inte ut över nån.
Mig själv.
Jag visar inte det för nån.
Mig själv.
Inte ett bra sätt att hantera allt på. Att bli arg.
Eller då borde man bli arg. Som fan.
Men sen går det över och allt blir lugnt.
Som efter stormen. Men det kanske inte finns en storm. Kan ju vara därför.
Stormen är påhittad, bluff.
Om den finns så önskar jag i alla fall att den drar med sig all skit.
Och allt annat också för den delen.
Alla dessa känslor som är avtrubbade men ändå så envisa.
Så satans envisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar