Kom att tänka på en sak när jag var ute och gick innan. Hemlängtan. Jag kan inte komma ihåg sist jag hade hemlängtan. Det är ett begrepp som inte existerar längre för min del. När jag var liten däremot så längtade jag ofta hem. Det var till och med så illa att man inte kunde övernatta en enda natt hos en komips. Haha, ganska lustigt. Man lekte och hade jätteskoj, sen när det var dax att borsta tänderna så började man darra med underläppen. Skumt det där. Varför längtar man hem när man bara är ett stenkast hemifrån för en natt? Är det så att man saknar tryggheten hemma i sin säng. Förmodligen. Det är alltså i sin egen säng som tryggheten finns. För det var liksom bara precis i det där ögonblicket när man skulle sova som hemlängtan knackade på dörren. Ja, så kan det gå när man är liten.
Jag har i alla fall inte känt hemlängtan på måååånga år. Snarare tvärtom. Man längtar bort. Alltid. Konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar